.
Fan jag vet helt enkelt inte.
Ena dagen dansar jag med hela kroppen fylld av ecstasy och jag hånglar i flera timmar med han som för många år sedan betydde allt och nu betyder han ingenting men jag vill bara ha något och sedan dansa vidare. Bevisa något för mig själv.
Andra dagen ligger jag hemma och gråter och stirrar in i väggen och blir full på rödvin klockan tre på natten och full på rom klockan elva på förmiddagen.
Tredje dagen försvinner jag in i hans famn innan han försvinner från mig och jag märker hur jag försöker hålla kvar hårdare och hårdare när jag vet att han måste härifrån snart. Trots det så fuckar jag bara upp allt för jag lovar och lovar allt och sedan gör jag precis tvärtom för även när jag bryr mig om mig själv som minst så sätter jag min tillfälliga lycka i första hand. Hela tiden. Över alla andra. Sedan mår jag dåligt över att jag sårar andra men gör bara om det igen och igen.
Och sedan är jag tillbaka och står på ett dansgolv och älskar hela världen och framför allt små blå och rosa piller som får mig att glömma honom helt i några timmar.
Glömma bort att jag träffat någon som jag tror att jag skulle vara redo att ge upp allt för ifall det bara gick. Aldrig mer så mycket som kyssa en annan människa om jag bara kunde få kyssa honom varenda dag istället.
Men det går inte för livet ser inte ut så och framför allt inte mitt.
Mitt liv kan inte vara enkelt och det kan inte vara lyckligt om det inte kommer in småsmå piller som håller ihop allt.
Ena dagen dansar jag med hela kroppen fylld av ecstasy och jag hånglar i flera timmar med han som för många år sedan betydde allt och nu betyder han ingenting men jag vill bara ha något och sedan dansa vidare. Bevisa något för mig själv.
Andra dagen ligger jag hemma och gråter och stirrar in i väggen och blir full på rödvin klockan tre på natten och full på rom klockan elva på förmiddagen.
Tredje dagen försvinner jag in i hans famn innan han försvinner från mig och jag märker hur jag försöker hålla kvar hårdare och hårdare när jag vet att han måste härifrån snart. Trots det så fuckar jag bara upp allt för jag lovar och lovar allt och sedan gör jag precis tvärtom för även när jag bryr mig om mig själv som minst så sätter jag min tillfälliga lycka i första hand. Hela tiden. Över alla andra. Sedan mår jag dåligt över att jag sårar andra men gör bara om det igen och igen.
Och sedan är jag tillbaka och står på ett dansgolv och älskar hela världen och framför allt små blå och rosa piller som får mig att glömma honom helt i några timmar.
Glömma bort att jag träffat någon som jag tror att jag skulle vara redo att ge upp allt för ifall det bara gick. Aldrig mer så mycket som kyssa en annan människa om jag bara kunde få kyssa honom varenda dag istället.
Men det går inte för livet ser inte ut så och framför allt inte mitt.
Mitt liv kan inte vara enkelt och det kan inte vara lyckligt om det inte kommer in småsmå piller som håller ihop allt.
.
Så jag fick reda på att någon i min närhet inte mår särskilt bra. Åkte hem för att kunna vara ett stöd. Finnas där och vara den som lyssnar och bara finns och säger kloka saker.
Efter en dag gick jag ut på krogen istället och kom inte tillbaka. För de frågar hur jag gjorde för att ta mig ur allting och vad jag har för tips och hur man ska göra. Och jag kan inte säga att jag aldrig tog mig ur det. Lärde mig bara leva med det. Ångesten sitter hårdare än någonsin.
Så jag går ut och super bort allt och kommer hem tidig förmiddag med håret ¨åt alla håll och tio nya skrubbsår och jag vet ingenting.
Efter en dag gick jag ut på krogen istället och kom inte tillbaka. För de frågar hur jag gjorde för att ta mig ur allting och vad jag har för tips och hur man ska göra. Och jag kan inte säga att jag aldrig tog mig ur det. Lärde mig bara leva med det. Ångesten sitter hårdare än någonsin.
Så jag går ut och super bort allt och kommer hem tidig förmiddag med håret ¨åt alla håll och tio nya skrubbsår och jag vet ingenting.
.
Så nej.
Livet blir nog aldrig bra.
Livet blir nog aldrig bra.
.
Sitter på en balkong långt hemifrån och halsar kaffe och konjak. Helt utan män, eller människor alls för den delen.
Bokar in ena en hel helg och andra helgen efter det. Hittar på knäppa upptåg och låter dem ta mig med på pretantiösa resor. Får dem att känna sig så jävla speciella.
Egentligen vill jag bara ta med någon och hyra en sliten lägenhet i köpenhamn eller vafan som helst i en vecka. Bara ligga, dricka öl och röks gräs i en vecka. Gå runt i underkläder och inte gå utanfö dörren innan det blivit mörkt och fyllan tagit sig ordentligt.
Sa det till J och han frågade om vi inte ska göra något på riktigt istället.
Män. De förstår inte mig.
Bokar in ena en hel helg och andra helgen efter det. Hittar på knäppa upptåg och låter dem ta mig med på pretantiösa resor. Får dem att känna sig så jävla speciella.
Egentligen vill jag bara ta med någon och hyra en sliten lägenhet i köpenhamn eller vafan som helst i en vecka. Bara ligga, dricka öl och röks gräs i en vecka. Gå runt i underkläder och inte gå utanfö dörren innan det blivit mörkt och fyllan tagit sig ordentligt.
Sa det till J och han frågade om vi inte ska göra något på riktigt istället.
Män. De förstår inte mig.
.
Och det här dubbellivet börjar bli lite väl intrasslat. Jag vet vem jag skulle välja om jag var tvungen, inget tvivel om saken. J må vara mer lik mig. Vi är på samma nivå i livet och det är roligt och bekvämt. Men A får hela mig att bli knäpp för jag är så kåt och förälskad på samma gång och hela min kropo ler när jag tittar på honom. Vi är så väldigt olika och bråkar och förstår inte varandra men samtidigt finns det så mycket nytt och spännande och fantastiskt.
Vill bara kunna ha båda för evigt.
Sitter istället ensam och dricker vin och försöker reda ut något. Trots att jag vet att om det här ska få något slut så måste jag vänta på stt någon av dem ska sticka. Jag går nämligen ingenstans.
Kanske är jag bara så fruktansvärt ensam.
Kanske bara lite för kåt.
Mest av allt kommer jag alltid dra mig till trubbel.
Vill bara kunna ha båda för evigt.
Sitter istället ensam och dricker vin och försöker reda ut något. Trots att jag vet att om det här ska få något slut så måste jag vänta på stt någon av dem ska sticka. Jag går nämligen ingenstans.
Kanske är jag bara så fruktansvärt ensam.
Kanske bara lite för kåt.
Mest av allt kommer jag alltid dra mig till trubbel.
.
Tre nyktra kvällar. tre nyktra dygn. snart fyra.
Jag sover inte. Röker för många cigaretter. Dricker för mycket kaffe. Jobbar för mycket. Mår ständigt illa.
Men jag har snart varit helt nykter i fyra dygn. Inte en droppe, inte ett bloss. Det måste vara över ett år sen senast. Kanske två.
Jag sover inte. Röker för många cigaretter. Dricker för mycket kaffe. Jobbar för mycket. Mår ständigt illa.
Men jag har snart varit helt nykter i fyra dygn. Inte en droppe, inte ett bloss. Det måste vara över ett år sen senast. Kanske två.
.
Kan fortfarande inte sova. Sitter hemma och röker hos någon bara för att världen ska bli lite varmare. Det blir den inte.
Utåt så har jag koll på allt. Alla jag känner tror att jag har ordnat till mig. Att jag mår bra. Att jag dricker ibland och röker lite ibland för att det är roligt. Inte att jag måste ha något varenda dag för att bli av med all ångest och alls kunna fungera.
Betalar min hyra och sköter mitt jobb och skrattar i sällskap. Pratar om framtidsplaner och roliga händelser och hur allting bara flyter i livet.
Ingenting flyter i mitt liv. Jag trampar för fullt för att ens hålla något vid ytan. Hamnar alltid strax under eller på botten.
Ber honom vänta lite och låser in mig i badrummet i fem minuter och gråter. Kommer ut och frågar om vi ska göra något galet.
Skrattar och hoppar in i köket och ber honom vänta för jag ska fixa en överraskning. Gråter tyst och slamrar högt med glas och flaskor och kommer ut med två drinkar efter ett tag och skrattar igen när han drar ner mig i soffan.
Lämnar krogen och springer till närmsta taxi när mina vänner vänder ryggen till för ångest tar över och ångest får mig att sjunka ihop i baksätet och bara gråta tills han släpper av mig och försäkrar sig om att jag inte råkat ut för något. Har bara råkat ut för en defekt hjärna. En kropp som inte kan må bra.
Har bara blivit fel.
Utåt så har jag koll på allt. Alla jag känner tror att jag har ordnat till mig. Att jag mår bra. Att jag dricker ibland och röker lite ibland för att det är roligt. Inte att jag måste ha något varenda dag för att bli av med all ångest och alls kunna fungera.
Betalar min hyra och sköter mitt jobb och skrattar i sällskap. Pratar om framtidsplaner och roliga händelser och hur allting bara flyter i livet.
Ingenting flyter i mitt liv. Jag trampar för fullt för att ens hålla något vid ytan. Hamnar alltid strax under eller på botten.
Ber honom vänta lite och låser in mig i badrummet i fem minuter och gråter. Kommer ut och frågar om vi ska göra något galet.
Skrattar och hoppar in i köket och ber honom vänta för jag ska fixa en överraskning. Gråter tyst och slamrar högt med glas och flaskor och kommer ut med två drinkar efter ett tag och skrattar igen när han drar ner mig i soffan.
Lämnar krogen och springer till närmsta taxi när mina vänner vänder ryggen till för ångest tar över och ångest får mig att sjunka ihop i baksätet och bara gråta tills han släpper av mig och försäkrar sig om att jag inte råkat ut för något. Har bara råkat ut för en defekt hjärna. En kropp som inte kan må bra.
Har bara blivit fel.
-
Och snabbt går det. För efter ett dygn stiger han in genom den där ytterdörren igen och kysser mig hårt och länge. Sen håller han bara om mig hur länge som helst.
Och jag borde få nobelpris i lögner för jag förtjänar verkligen inte någon som han.
Och jag borde få nobelpris i lögner för jag förtjänar verkligen inte någon som han.
.
Har halsat vin hela natten för att kunna sova, och har ändå varit vaken varenda sekund.
Vill ringa och säga tusen gånger förlåt och att jag gör vad som helst. Samtidigt vet jag att det bara är ångest som talar och så fort allt blir bra igen så kommer jag göra om det.
Ironiskt att jag blev singel för att jag inte ville ha allt trubbel som följer med ett förhållande. Trots det så har jag både lyckats vara otrogen och bli dumpad. Som om hela min kropp bara rasar ihop. Det var det sista jag behövde just nu.
Och för tjugofyra timmar sedan så trodde jag att jag var kär i två. Men så fort A gick utanför dörren så rasade halva världen, och när J sedan ringde och ville ses så ville jag be honom dra åt helvete. J var rolig för stunden, men A skulle vara min. Ett litet tag till åtminstone.
Och jag låg så väldigt nära hela dagen med läpparna tryckta mot hans nakna bröstkorg och jag kunde inte lyfta ett finger för att hålla kvar honom men ville aldrig att han skulle gå. Sen gick han och jag började dricka vin och nu har det gått fjorton timmar och allt annat idag gick så väldigt snabbt men det här gick inte över.
En enda liten detalj glömde jag och den förstörde allt.
Och det värsta är att det var så väldigt välförtjänat.
Ironiskt att jag blev singel för att jag inte ville ha allt trubbel som följer med ett förhållande. Trots det så har jag både lyckats vara otrogen och bli dumpad. Som om hela min kropp bara rasar ihop. Det var det sista jag behövde just nu.
Och för tjugofyra timmar sedan så trodde jag att jag var kär i två. Men så fort A gick utanför dörren så rasade halva världen, och när J sedan ringde och ville ses så ville jag be honom dra åt helvete. J var rolig för stunden, men A skulle vara min. Ett litet tag till åtminstone.
Och jag låg så väldigt nära hela dagen med läpparna tryckta mot hans nakna bröstkorg och jag kunde inte lyfta ett finger för att hålla kvar honom men ville aldrig att han skulle gå. Sen gick han och jag började dricka vin och nu har det gått fjorton timmar och allt annat idag gick så väldigt snabbt men det här gick inte över.
En enda liten detalj glömde jag och den förstörde allt.
Och det värsta är att det var så väldigt välförtjänat.
Otrohet varar längst
För typ femton timmar sedan skrev jag att jag hade två. Idag har jag en för A fick reda på J och där tog allt slut och jag är så fucked up att jag bara gråter. Om jag bara hade varit en normal, bra tjej så hade det aldrig hänt. Men nu är jag förstörd och ska alltid ha för mycket och alltid allt som är dåligt.
Och jag sitter i hans tshirt och stirrar på dörren han gick ut genom för två timmar sedan och undrar vad som hände. Vet bara att han inte kommer tillbaka.
Och jag sitter i hans tshirt och stirrar på dörren han gick ut genom för två timmar sedan och undrar vad som hände. Vet bara att han inte kommer tillbaka.
.
Så jag tror att jag är kär och det hade varit okej och kanske till och med lite bra om det inte vore för att jag är kär i två. samtidigt. för jag fungerar så. är aldrig kär så länge och alltid i fler.
Kär i han som det har varit så länge nu. han som får mig att le och vilja upptäcka hela världen med. han som kommer in i mig redan i hallen för vi kan inte vänta. hans händer i mina byxor redan i hissen och världens bästa sex. vet exakt hur jag vill ha det och slutar inte innan jag knappt orkar andas mer. han som får mig kåt på två sekunder. samtidigt som vi bara kan umgås en hel dag utan något och ligga i soffan och bara vara. sen att vi älskar att diskutera men aldrig är överens. att jag skriker åt honom och kallar honom för bortskämd snorvalp. det varar ändå aldrig mer än fem minuter för om jag klagar på att han stökar ner så tar han mig på köksbänken efter bara några minuter och jag får inte nog. han är kär och jag är kär.
Men det finns en till.
Kär i han som det har varit så länge nu. han som får mig att le och vilja upptäcka hela världen med. han som kommer in i mig redan i hallen för vi kan inte vänta. hans händer i mina byxor redan i hissen och världens bästa sex. vet exakt hur jag vill ha det och slutar inte innan jag knappt orkar andas mer. han som får mig kåt på två sekunder. samtidigt som vi bara kan umgås en hel dag utan något och ligga i soffan och bara vara. sen att vi älskar att diskutera men aldrig är överens. att jag skriker åt honom och kallar honom för bortskämd snorvalp. det varar ändå aldrig mer än fem minuter för om jag klagar på att han stökar ner så tar han mig på köksbänken efter bara några minuter och jag får inte nog. han är kär och jag är kär.
Men det finns en till.
-
I övrigt sänkar jag ett glas vin innan varenda arbetspass, inte för att bli full utan för att jag vet att jag inte får. För att tänja på gränserna. Och jag vet att det är korkat men det är bara känslan av att känna något.
Efteråt går jag hem och röker gräs hos någon granne som efterfestar. Pratar musik och film och spyr galla över mitt jobb. Hem och sover och upp igen och gör samma sak.
Lever inte dubbelliv, lever trippelliv eller mer. Vill. Bara. Känna. Mer mer mer.
Efteråt går jag hem och röker gräs hos någon granne som efterfestar. Pratar musik och film och spyr galla över mitt jobb. Hem och sover och upp igen och gör samma sak.
Lever inte dubbelliv, lever trippelliv eller mer. Vill. Bara. Känna. Mer mer mer.
-
Och det där sättet han kysser mig på pannan, skrattar till och ler när jag säger något och säger att jag är så himla söt. Hur han helt självklart tar min hand när vi lämnar lägenheten och hur han kliar min rygg tills jag somnar.
Hur han smyger upp ur sängen innan mig och dukar fram stor frukost och bär mig försiktigt ut när jag inte orkar gå upp riktigt än.
Hur han ligger med mig på ett brutalt sätt så som jag vill ha det men ändå med så många fler smekningar och kyssar än tidigare och hur han kramar mig efteråt och hur han inte drar sin hand genom mitt hår utan bara över mitt hår och försiktigt över kind och hals och axlar.
Hur han ler med allvarlig blick när vi försiktigt pratar framtid och att det här bara är en sommarromans och att det inte kommer vara möjligt att ses mer i höst för det kommer vara så många många mil mellan oss.
Hur det hugger i honom när jag säger att jag kanske vill vara med någon annan, hur det hugger i honom när jag säger att jag inte bryr mig om ifall han är med någon annan.
Hur mitt ansikte bara ler försiktigt genom alltihop när jag egentligen vill visa tusen känslor på en gång. När han säger att jag verkligen är någon speciell och att han kommer sakna mig. När han säger att han inte ens vet om han vill flytta längre. När han säger att jag kanske kan flytta med och starta ett liv där uppe. Med honom.
Hur jag bara nickar och skakar på huvudet och ler lite snett och skrattar bort det och säger att han borde stänga av alla känslor och leva här och nu. När jag har så mycket känslor att de snart rinner över men stoltheten är i vägen.
Aldrig någonsin ställa sig under någon.
Hur han smyger upp ur sängen innan mig och dukar fram stor frukost och bär mig försiktigt ut när jag inte orkar gå upp riktigt än.
Hur han ligger med mig på ett brutalt sätt så som jag vill ha det men ändå med så många fler smekningar och kyssar än tidigare och hur han kramar mig efteråt och hur han inte drar sin hand genom mitt hår utan bara över mitt hår och försiktigt över kind och hals och axlar.
Hur han ler med allvarlig blick när vi försiktigt pratar framtid och att det här bara är en sommarromans och att det inte kommer vara möjligt att ses mer i höst för det kommer vara så många många mil mellan oss.
Hur det hugger i honom när jag säger att jag kanske vill vara med någon annan, hur det hugger i honom när jag säger att jag inte bryr mig om ifall han är med någon annan.
Hur mitt ansikte bara ler försiktigt genom alltihop när jag egentligen vill visa tusen känslor på en gång. När han säger att jag verkligen är någon speciell och att han kommer sakna mig. När han säger att han inte ens vet om han vill flytta längre. När han säger att jag kanske kan flytta med och starta ett liv där uppe. Med honom.
Hur jag bara nickar och skakar på huvudet och ler lite snett och skrattar bort det och säger att han borde stänga av alla känslor och leva här och nu. När jag har så mycket känslor att de snart rinner över men stoltheten är i vägen.
Aldrig någonsin ställa sig under någon.
Hur min säng har kvar hans lukt och hur han finns i mina drömmar alla nätter. Även de då någon annan ligger bredvid. Och jag tänker att jag vill inte ha honom men han tar mig ut på så mycket roligt och jag har aldrig mått bättre. Vi kan ligga i soffan i ett dygn och bara ligga och se på serier och jag har aldrig mått bättre.
För jag önskar att jag visade allt precis på samma sätt som han gör. För då kanske han inte hade flyttat ifrån mig eller så kanske han hade tjatat mer om att jag skulle följa med.
Men nu är jag bara en sommarromans och en player och har inga riktiga känslor när han sitter där med ett halvt krossat hjärta och har ingen aning om att jag kommer sitta på andra sidan landet och känna exakt samma sak.
För stolthet kom ivägen.
You had me at hello
Så härom natten ramlade jag genom staden vid fyra på morgonen. Kanske druckit några glas rödvin. Kanske rökt lite för mycket eller lite för bra gräs och legat i gräs och kollat på stjärnor och diskuterat all världens musik.
Kanske kände jag precis då när jag ramlade hem genom mina slitna kvarter att det inte behöver vara svårare än så. Och för all del kanske det var just vinet och gräset som pratade mest, men om det får mig glad så varför inte. Klappade katter och lyssnade på fåglar. Åt kakor i sängen med någon jag tycker om och somnade sedan tvärhårt.
Kanske behöver livet inte vara svårare än så. Önskar att alla nätter var varma sommarnätter då man kan göra precis vad man vill.
Kanske kände jag precis då när jag ramlade hem genom mina slitna kvarter att det inte behöver vara svårare än så. Och för all del kanske det var just vinet och gräset som pratade mest, men om det får mig glad så varför inte. Klappade katter och lyssnade på fåglar. Åt kakor i sängen med någon jag tycker om och somnade sedan tvärhårt.
Kanske behöver livet inte vara svårare än så. Önskar att alla nätter var varma sommarnätter då man kan göra precis vad man vill.
Too good to last, too afraid to ask, too good to be true Too much to drink, too drunk to think, too many people
Så imorgon vet jag om min sista chans är bränd eller om jag faktiskt kan ta mig ur det här. Härligt att det alltid är ett telefonsamtal som ska bestämma halva ens framtid.
Har blivit inbokad hos psykolog också. Har avklarat ett 20tal under mina tonår, de flesta gav jag upp självmant och övriga gav upp på mig för att jag inte öppnade mig tillräckligt. "Som om du inte vill ändra ditt liv och må bättre." Nej. Jag vill nog inte det. Det är det här jag kan bäst. Jag vet inget om ett liv där ångesten inte ligger som en konstant klump eller där man faktiskt känner ren jävla lycka ibland, trots att man är helt nykter. Nej. Aldrig varit där. Vill aldrig komma dit. Trivs.
