.
Det är söndag det är bakfylla och det är separationsångest. Trodde att jag var för gammal för det. Insåg precis att de två jag hänger mest med nu lämnar mig om två veckor. Båda två. Borta hela sommaren och den ena blir borta för alltid sen.
Det är bara jag som blir kvar. Och jag säger att jag aldrig blir kär men jag fastnar väldigt lätt. En stund. några månader. Tydligen för två stycken på samma gång. Kanske just för att jag vet att de kommer lämna mig och att jag inte behöver ta ett jobbigt avslut senare på mina villkor. Slipper såra någon igen.
Mer än vad jag redan gjort.
För den ena säger att han är kär i mig och att han är ledsen att han måste åka och jag är bara knäpptyst. Får inte ur mig ett ord. Vänder mig tillslut om och ligger med honom för att visa att jag också är ledsen. Och han frågar om jag blir obekväm av hans ord och jag har inget svar på det heller. Tystnaden säger väl det mesta i en sådan situation.
Tänker inte visa att jag bryr mig.
Den andra är bara elak för att han vet att det är det bästa han kan göra. Vara elak så jag blir arg och inte vill ha med honom att göra. För att han hatar avslut. För att han vet att jag är kapabel till att bara bryta allt. Kommer alltid att vara det. Kommer låtsas som ingenting men egentligen är jag kvar och väntar hela tiden. Han behöver bara be mig. Han har mig inte helt. Ingen ensamrätt. Men han får mig när han vill.
Och egentligen vet jag att jag sticker från allt det här om fem månader. Vägrar vara kvar längre än så. Klarar inte av fler män och jag klarar inte av en till vinter. Lämnar hem och stad och land för något helt annat och bara glömmer att jag någonsin hade något här. Önskar att jag aldrig behövde komma tillbaka igen.
Det är bara jag som blir kvar. Och jag säger att jag aldrig blir kär men jag fastnar väldigt lätt. En stund. några månader. Tydligen för två stycken på samma gång. Kanske just för att jag vet att de kommer lämna mig och att jag inte behöver ta ett jobbigt avslut senare på mina villkor. Slipper såra någon igen.
Mer än vad jag redan gjort.
För den ena säger att han är kär i mig och att han är ledsen att han måste åka och jag är bara knäpptyst. Får inte ur mig ett ord. Vänder mig tillslut om och ligger med honom för att visa att jag också är ledsen. Och han frågar om jag blir obekväm av hans ord och jag har inget svar på det heller. Tystnaden säger väl det mesta i en sådan situation.
Tänker inte visa att jag bryr mig.
Den andra är bara elak för att han vet att det är det bästa han kan göra. Vara elak så jag blir arg och inte vill ha med honom att göra. För att han hatar avslut. För att han vet att jag är kapabel till att bara bryta allt. Kommer alltid att vara det. Kommer låtsas som ingenting men egentligen är jag kvar och väntar hela tiden. Han behöver bara be mig. Han har mig inte helt. Ingen ensamrätt. Men han får mig när han vill.
Och egentligen vet jag att jag sticker från allt det här om fem månader. Vägrar vara kvar längre än så. Klarar inte av fler män och jag klarar inte av en till vinter. Lämnar hem och stad och land för något helt annat och bara glömmer att jag någonsin hade något här. Önskar att jag aldrig behövde komma tillbaka igen.
This bed is on fire with passionate love, the neighbors complain about the noises above, but she only comes when she's on top
Mina vänner säger att jag ser nykär ut. Gladare än på länge och inte alls lika stressad.
På ett sätt är det väl sant. Har hittat världens bästa ligg. Drar hit honom på kvällen och låter honom stanna till eftermiddag och vi lämnar knappt sängen.
Efter en timme av vad som kan ha varit världens bästa sex går han upp och hämtar en öl åt mig. Ligger naken i sängen och dricker öl och har världens hetaste man bredvid mig. Sedan ligger vi igen och jag menar verkligen att det är det bästa någonsin.
Tror inte på det där med kärlek. Eller förhållanden. Men att vi trivs bra ihop och pratar om vettiga saker och mellan allt det där har sex ungefär åtta gånger om dagen. Och när vi tröttnar så kastar vi bort varandra och letar efter någon annan. Det finns alltid någon annan. Jag tror på det och det är så väldigt mycket enklare.
På ett sätt är det väl sant. Har hittat världens bästa ligg. Drar hit honom på kvällen och låter honom stanna till eftermiddag och vi lämnar knappt sängen.
Efter en timme av vad som kan ha varit världens bästa sex går han upp och hämtar en öl åt mig. Ligger naken i sängen och dricker öl och har världens hetaste man bredvid mig. Sedan ligger vi igen och jag menar verkligen att det är det bästa någonsin.
Tror inte på det där med kärlek. Eller förhållanden. Men att vi trivs bra ihop och pratar om vettiga saker och mellan allt det där har sex ungefär åtta gånger om dagen. Och när vi tröttnar så kastar vi bort varandra och letar efter någon annan. Det finns alltid någon annan. Jag tror på det och det är så väldigt mycket enklare.
.
Vet inte om det är självmordstankar eller vad det är. När man bara känner att det inte spelar någon roll längre. Att det kanske är lika bra att råka falla ut. Bara råka göra något som leder till en säker död, även om det inte var planerat eller meningen.
Som som det skulle fungera.
Han säger att det bara handlar om njutning. Att man lever för det och det är värt att leva för. Förstår inte varför, vad spelar det för roll, man är ändå borta sen? Vi kommer aldrig minnas hur det här livet var ändå. Ingen kommer att komma ihåg mig. Vill inte bli ihågkommen.
Vet inte vad det är för dag men vet att den är röd. Vet att vinet snart är slut och att det inte går att köpa mer ikväll. Måste ta mig ut. Måste ringa någon och låtsas vara social en stund. Vill inte svara när de ringer till mig. Vill inte följa med på bio och vill inte att du ska följa med hem och knulla mig efteråt. Vill bara gå ut och bli dödligt full och åka hem ensam och bara sova. Vakna bli full sova vakna bli full och så vidare. Ingenting annat.
Vet att han bara fortsätter prata med mig för att han vill att jag ska skaffa tjack till honom. Han är gift och har barn. Jag är väldigt ensam och fixar tjack för hans pengar och snortar upp det själv och säger att jag blev blåst. Alltid. Vill inte knulla honom oavsett vad han vill göra med mig så varför ska jag hjälpa honom med någonting. Och hade jag velat hade jag bara gjort det men det är för sent. Han äcklar mig. Alla äcklar mig efter en stund.
Äcklar mig själv just nu.
Som som det skulle fungera.
Han säger att det bara handlar om njutning. Att man lever för det och det är värt att leva för. Förstår inte varför, vad spelar det för roll, man är ändå borta sen? Vi kommer aldrig minnas hur det här livet var ändå. Ingen kommer att komma ihåg mig. Vill inte bli ihågkommen.
Vet inte vad det är för dag men vet att den är röd. Vet att vinet snart är slut och att det inte går att köpa mer ikväll. Måste ta mig ut. Måste ringa någon och låtsas vara social en stund. Vill inte svara när de ringer till mig. Vill inte följa med på bio och vill inte att du ska följa med hem och knulla mig efteråt. Vill bara gå ut och bli dödligt full och åka hem ensam och bara sova. Vakna bli full sova vakna bli full och så vidare. Ingenting annat.
Vet att han bara fortsätter prata med mig för att han vill att jag ska skaffa tjack till honom. Han är gift och har barn. Jag är väldigt ensam och fixar tjack för hans pengar och snortar upp det själv och säger att jag blev blåst. Alltid. Vill inte knulla honom oavsett vad han vill göra med mig så varför ska jag hjälpa honom med någonting. Och hade jag velat hade jag bara gjort det men det är för sent. Han äcklar mig. Alla äcklar mig efter en stund.
Äcklar mig själv just nu.
.
Så vi delar en flaska vin och pratar pratar pratar. Om allt och om inget. Och jag berättar saker som hänt för flera år sedan, om än på ett väldigt ytligt vis. Så berättar jag ändå om det. Trots att jag inte brukar berätta om någon. Säger inte hur det kändes men säger hur det var.
Får ändå bara höra dagen efter att jag är reserverad. Att jag har en mur omkring mig och att jag bara sänker den små små stunder. Ta vara på de studerna då. Vem öppnar hela sitt liv för någon man precis lärt känna? Vad händer när vi kanske inte längre vill känna varandra, kommer allt slå tillbaka på mig då? Förmodligen. Det har alltid gjort det.
Och vi bestämmer att vi ska sluta ligga med varandra och vara vänner istället. Inget mer komma över mitt i natten och bara umgås i sängen. Träffas på dagen och göra riktiga saker istället.
Det höll i några timmar åtminstone. Går inte att bara sova tätt intill för det finns så mycket som är roligare att göra. Jag kan hata varenda man men ändå vill jag ha hans kropp så väldigt väldigt nära. Vill ligga och vill prata länge efteråt om allt och om inget och vill ligga så väldigt nära hela natten.
Det känns bra just då.
Sedan vaknar jag på morgonen och då är han bara fel person för det finns någon som jag vaknade bredvid varenda morgon i nästan två år och även om det var flera månader sedan nu så vaknar jag ändå och tänker att han är där. En kort sekund varenda morgon så tror jag att jag kan vända mig om och se honom ligga där.
Men det är aldrig han. Oftast är det ingen och det är jobbigt. Annars är det fel och det är ännu jobbigare.
Och det är så jävla hårt att varenda varenda morgon vakna och känna hur det hugger till i hjärtat för att någon som borde vara där inte länge är där.
Och vem bryr sig om att det var jag som bestämde att han inte skulle vara här längre. Att han bönade och bad för att få stanna och att jag var den som var iskall och bestämd.
Det där som hugger till i hjärtat varenda morgon och ibland när jag är på väg hem och tror att han ska vara hemma och vänta på mig. Att jag inte önskar att det vore så utan jag bara tar för givet att det är så. Innan de senaste månaderna kommer tillbaka och slår mig i ansiktet och får mig att inse att det där kommer aldrig att hända igen.
Hur kan det göra så ont alltihop. Jag är så trött. Så frktansvärt väldigt trött.
Och vi bestämmer att vi ska sluta ligga med varandra och vara vänner istället. Inget mer komma över mitt i natten och bara umgås i sängen. Träffas på dagen och göra riktiga saker istället.
Det höll i några timmar åtminstone. Går inte att bara sova tätt intill för det finns så mycket som är roligare att göra. Jag kan hata varenda man men ändå vill jag ha hans kropp så väldigt väldigt nära. Vill ligga och vill prata länge efteråt om allt och om inget och vill ligga så väldigt nära hela natten.
Det känns bra just då.
Sedan vaknar jag på morgonen och då är han bara fel person för det finns någon som jag vaknade bredvid varenda morgon i nästan två år och även om det var flera månader sedan nu så vaknar jag ändå och tänker att han är där. En kort sekund varenda morgon så tror jag att jag kan vända mig om och se honom ligga där.
Men det är aldrig han. Oftast är det ingen och det är jobbigt. Annars är det fel och det är ännu jobbigare.
Och det är så jävla hårt att varenda varenda morgon vakna och känna hur det hugger till i hjärtat för att någon som borde vara där inte länge är där.
Och vem bryr sig om att det var jag som bestämde att han inte skulle vara här längre. Att han bönade och bad för att få stanna och att jag var den som var iskall och bestämd.
Det där som hugger till i hjärtat varenda morgon och ibland när jag är på väg hem och tror att han ska vara hemma och vänta på mig. Att jag inte önskar att det vore så utan jag bara tar för givet att det är så. Innan de senaste månaderna kommer tillbaka och slår mig i ansiktet och får mig att inse att det där kommer aldrig att hända igen.
Hur kan det göra så ont alltihop. Jag är så trött. Så frktansvärt väldigt trött.
Lovesong
Så jag cirkulerar omkring. Med ett behov att skriva. Att minnas. Intalar mig själv att minnet kommer tillbaka mer och mer om jag bara skriver ut allt jag vet. Ett alternativ vore väl att sluta dricka, men vad är det roliga med det? Då sitter jag hellre och inte har en aning om vad jag gjorde förra helgen. Eller den här helgen.
Det kanske är söndag men jag vet inte när jag senast brydde mig om vilken veckodag det är. Vill egentligen bara strunta i att klockan är halv elva på förmiddagen och öppna en vinare. Men jag kanske måste jobba sen så det vore väl dumt. Som om jag någonsin brytt mig om det tidigare.
Minns inte en dag då jag inte har druckit. Måste vara månader sedan. Har slutat umgås med människor utan att dricka. Killar framförallt. Så säger de att vi borde gå på en riktig dejt nyktra istället för att verkligen lära känna varandra.
Jag är ingenting att lära känna om jag inte är på någonting. Måste åtminstone hälla i mig ett par glas vin innan jag går ut. Klarar inte av det annars. Är bara ett skal.
Hela jag är bara ett skal.
Det kanske är söndag men jag vet inte när jag senast brydde mig om vilken veckodag det är. Vill egentligen bara strunta i att klockan är halv elva på förmiddagen och öppna en vinare. Men jag kanske måste jobba sen så det vore väl dumt. Som om jag någonsin brytt mig om det tidigare.
Minns inte en dag då jag inte har druckit. Måste vara månader sedan. Har slutat umgås med människor utan att dricka. Killar framförallt. Så säger de att vi borde gå på en riktig dejt nyktra istället för att verkligen lära känna varandra.
Jag är ingenting att lära känna om jag inte är på någonting. Måste åtminstone hälla i mig ett par glas vin innan jag går ut. Klarar inte av det annars. Är bara ett skal.
Hela jag är bara ett skal.
