Too good to last, too afraid to ask, too good to be true Too much to drink, too drunk to think, too many people


Så imorgon vet jag om min sista chans är bränd eller om jag faktiskt kan ta mig ur det här. Härligt att det alltid är ett telefonsamtal som ska bestämma halva ens framtid. 

Har blivit inbokad hos psykolog också. Har avklarat ett 20tal under mina tonår, de flesta gav jag upp självmant och övriga gav upp på mig för att jag inte öppnade mig tillräckligt. "Som om du inte vill ändra ditt liv och må bättre." Nej. Jag vill nog inte det. Det är det här jag kan bäst. Jag vet inget om ett liv där ångesten inte ligger som en konstant klump eller där man faktiskt känner ren jävla lycka ibland, trots att man är helt nykter. Nej. Aldrig varit där. Vill aldrig komma dit. Trivs.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0