-
Och det där sättet han kysser mig på pannan, skrattar till och ler när jag säger något och säger att jag är så himla söt. Hur han helt självklart tar min hand när vi lämnar lägenheten och hur han kliar min rygg tills jag somnar.
Hur han smyger upp ur sängen innan mig och dukar fram stor frukost och bär mig försiktigt ut när jag inte orkar gå upp riktigt än.
Hur han ligger med mig på ett brutalt sätt så som jag vill ha det men ändå med så många fler smekningar och kyssar än tidigare och hur han kramar mig efteråt och hur han inte drar sin hand genom mitt hår utan bara över mitt hår och försiktigt över kind och hals och axlar.
Hur han ler med allvarlig blick när vi försiktigt pratar framtid och att det här bara är en sommarromans och att det inte kommer vara möjligt att ses mer i höst för det kommer vara så många många mil mellan oss.
Hur det hugger i honom när jag säger att jag kanske vill vara med någon annan, hur det hugger i honom när jag säger att jag inte bryr mig om ifall han är med någon annan.
Hur mitt ansikte bara ler försiktigt genom alltihop när jag egentligen vill visa tusen känslor på en gång. När han säger att jag verkligen är någon speciell och att han kommer sakna mig. När han säger att han inte ens vet om han vill flytta längre. När han säger att jag kanske kan flytta med och starta ett liv där uppe. Med honom.
Hur jag bara nickar och skakar på huvudet och ler lite snett och skrattar bort det och säger att han borde stänga av alla känslor och leva här och nu. När jag har så mycket känslor att de snart rinner över men stoltheten är i vägen.
Aldrig någonsin ställa sig under någon.
Hur han smyger upp ur sängen innan mig och dukar fram stor frukost och bär mig försiktigt ut när jag inte orkar gå upp riktigt än.
Hur han ligger med mig på ett brutalt sätt så som jag vill ha det men ändå med så många fler smekningar och kyssar än tidigare och hur han kramar mig efteråt och hur han inte drar sin hand genom mitt hår utan bara över mitt hår och försiktigt över kind och hals och axlar.
Hur han ler med allvarlig blick när vi försiktigt pratar framtid och att det här bara är en sommarromans och att det inte kommer vara möjligt att ses mer i höst för det kommer vara så många många mil mellan oss.
Hur det hugger i honom när jag säger att jag kanske vill vara med någon annan, hur det hugger i honom när jag säger att jag inte bryr mig om ifall han är med någon annan.
Hur mitt ansikte bara ler försiktigt genom alltihop när jag egentligen vill visa tusen känslor på en gång. När han säger att jag verkligen är någon speciell och att han kommer sakna mig. När han säger att han inte ens vet om han vill flytta längre. När han säger att jag kanske kan flytta med och starta ett liv där uppe. Med honom.
Hur jag bara nickar och skakar på huvudet och ler lite snett och skrattar bort det och säger att han borde stänga av alla känslor och leva här och nu. När jag har så mycket känslor att de snart rinner över men stoltheten är i vägen.
Aldrig någonsin ställa sig under någon.
Hur min säng har kvar hans lukt och hur han finns i mina drömmar alla nätter. Även de då någon annan ligger bredvid. Och jag tänker att jag vill inte ha honom men han tar mig ut på så mycket roligt och jag har aldrig mått bättre. Vi kan ligga i soffan i ett dygn och bara ligga och se på serier och jag har aldrig mått bättre.
För jag önskar att jag visade allt precis på samma sätt som han gör. För då kanske han inte hade flyttat ifrån mig eller så kanske han hade tjatat mer om att jag skulle följa med.
Men nu är jag bara en sommarromans och en player och har inga riktiga känslor när han sitter där med ett halvt krossat hjärta och har ingen aning om att jag kommer sitta på andra sidan landet och känna exakt samma sak.
För stolthet kom ivägen.
Kommentarer
Trackback
