.
Så vi delar en flaska vin och pratar pratar pratar. Om allt och om inget. Och jag berättar saker som hänt för flera år sedan, om än på ett väldigt ytligt vis. Så berättar jag ändå om det. Trots att jag inte brukar berätta om någon. Säger inte hur det kändes men säger hur det var.
Får ändå bara höra dagen efter att jag är reserverad. Att jag har en mur omkring mig och att jag bara sänker den små små stunder. Ta vara på de studerna då. Vem öppnar hela sitt liv för någon man precis lärt känna? Vad händer när vi kanske inte längre vill känna varandra, kommer allt slå tillbaka på mig då? Förmodligen. Det har alltid gjort det.
Och vi bestämmer att vi ska sluta ligga med varandra och vara vänner istället. Inget mer komma över mitt i natten och bara umgås i sängen. Träffas på dagen och göra riktiga saker istället.
Det höll i några timmar åtminstone. Går inte att bara sova tätt intill för det finns så mycket som är roligare att göra. Jag kan hata varenda man men ändå vill jag ha hans kropp så väldigt väldigt nära. Vill ligga och vill prata länge efteråt om allt och om inget och vill ligga så väldigt nära hela natten.
Det känns bra just då.
Sedan vaknar jag på morgonen och då är han bara fel person för det finns någon som jag vaknade bredvid varenda morgon i nästan två år och även om det var flera månader sedan nu så vaknar jag ändå och tänker att han är där. En kort sekund varenda morgon så tror jag att jag kan vända mig om och se honom ligga där.
Men det är aldrig han. Oftast är det ingen och det är jobbigt. Annars är det fel och det är ännu jobbigare.
Och det är så jävla hårt att varenda varenda morgon vakna och känna hur det hugger till i hjärtat för att någon som borde vara där inte länge är där.
Och vem bryr sig om att det var jag som bestämde att han inte skulle vara här längre. Att han bönade och bad för att få stanna och att jag var den som var iskall och bestämd.
Det där som hugger till i hjärtat varenda morgon och ibland när jag är på väg hem och tror att han ska vara hemma och vänta på mig. Att jag inte önskar att det vore så utan jag bara tar för givet att det är så. Innan de senaste månaderna kommer tillbaka och slår mig i ansiktet och får mig att inse att det där kommer aldrig att hända igen.
Hur kan det göra så ont alltihop. Jag är så trött. Så frktansvärt väldigt trött.
Och vi bestämmer att vi ska sluta ligga med varandra och vara vänner istället. Inget mer komma över mitt i natten och bara umgås i sängen. Träffas på dagen och göra riktiga saker istället.
Det höll i några timmar åtminstone. Går inte att bara sova tätt intill för det finns så mycket som är roligare att göra. Jag kan hata varenda man men ändå vill jag ha hans kropp så väldigt väldigt nära. Vill ligga och vill prata länge efteråt om allt och om inget och vill ligga så väldigt nära hela natten.
Det känns bra just då.
Sedan vaknar jag på morgonen och då är han bara fel person för det finns någon som jag vaknade bredvid varenda morgon i nästan två år och även om det var flera månader sedan nu så vaknar jag ändå och tänker att han är där. En kort sekund varenda morgon så tror jag att jag kan vända mig om och se honom ligga där.
Men det är aldrig han. Oftast är det ingen och det är jobbigt. Annars är det fel och det är ännu jobbigare.
Och det är så jävla hårt att varenda varenda morgon vakna och känna hur det hugger till i hjärtat för att någon som borde vara där inte länge är där.
Och vem bryr sig om att det var jag som bestämde att han inte skulle vara här längre. Att han bönade och bad för att få stanna och att jag var den som var iskall och bestämd.
Det där som hugger till i hjärtat varenda morgon och ibland när jag är på väg hem och tror att han ska vara hemma och vänta på mig. Att jag inte önskar att det vore så utan jag bara tar för givet att det är så. Innan de senaste månaderna kommer tillbaka och slår mig i ansiktet och får mig att inse att det där kommer aldrig att hända igen.
Hur kan det göra så ont alltihop. Jag är så trött. Så frktansvärt väldigt trött.
Kommentarer
Trackback
