-
Så jag ramlar över en blogg och läser inlägg som är sådär äckligt kärleksfulla. Allt är så bra så länge man får vara tillsammans och vackra beskrivningar om småsaker som gör livet värt att leva så länge han går bredvid. Hur det inte finns någon annan, bara han.
Äcklas av det och önskar att jag kunde känna likadant.
Jag har varit kär. Äckligt kär. Dödligt kär. Men jag fungerar inte likadant. Älskar och vill veta allt om honom men vill bara ge små små bitar av mig själv. Vill inte att någon annan ska komma in i min hjärna eller sitta och krama om för en taskig uppväxt. Vill vara den som kramar och kommer med råd men vill inte säga ett ord om mig själv.
Vill älska och känna att det bara är han han han, men jag älskar och sen ligger jag med någon annan när han inte är där.
När han inte kan ha sex utan känslor kan inte jag ha sex med känslor. När han viskar att jag är den enda han någonsin vill ligga med har jag redan börjat tänka på någon från förra helgen. Blundar och låtsas.
När han vägrar släppa taget i en kram och säger att han vill vara med mig för evigt vill jag gå ut och bli full. Ensam och full.
Och när han kommer hem och har ångest och gråter och säger att han råkade kyssa en annan brud så rycker jag på axlarna och tänker att han skulle bara veta. Men han får inte veta för jag kan inte skada någon så mycket. Ändå gör jag det hela tiden bara att han inte vet.
Sex har inte med kärlek att göra. Ingenting har med kärlek att göra. Det är bara en önskan att slippa vara ensam. Det är skönt att ha någon. Men det är ännu skönare att ligga med någon som du kan kasta iväg när du är klar.
För det kanske är kul de första månaderna när ni kan börja bråka över disken bara för att kunna ha jävligt argt sex efteråt. Men hur kul är det när ni bråkar över disken bara för att allt har blivit så vardag i livet? Vem vill ha vardag i livet?
Och om jag måste ha vardag i mitt liv har jag den hellre ensam än tillsammans med någon.
Och jag kanske tappade ämnet lite men jag vill bara komma fram till att jag önskar att det fanns någon som kunde vända mig totalt och bara få mig att falla helt. Öppna upp hela mig och aldrig vilja ha någon annan igen. Aldrig mer vara ute och vilja dra hem varenda man utom den jag faktiskt tillhör. Aldrig mer såra någon så hårt bara för att jag har andra värderingar.
Vill känna svartsjuka och inte bara rycka på axlarna när någon annan brud klänger på honom. Vad spelar det för roll.
Vill vara den som skriver puttenuttiga texter om hans händer som gör att det går stötar genom hela min kropp och hur man bara vill ligga i sängen tätt intill och bara vara en hel dag. Hur ingenting spelar någon roll om han inte är där. Hur hjärtat tillslut är helt trasigt när han försvinner.
Vill känna allt det där.
Vill inte bara rycka på axlarna och gå ut och hitta en ny.
Äcklas av det och önskar att jag kunde känna likadant.
Jag har varit kär. Äckligt kär. Dödligt kär. Men jag fungerar inte likadant. Älskar och vill veta allt om honom men vill bara ge små små bitar av mig själv. Vill inte att någon annan ska komma in i min hjärna eller sitta och krama om för en taskig uppväxt. Vill vara den som kramar och kommer med råd men vill inte säga ett ord om mig själv.
Vill älska och känna att det bara är han han han, men jag älskar och sen ligger jag med någon annan när han inte är där.
När han inte kan ha sex utan känslor kan inte jag ha sex med känslor. När han viskar att jag är den enda han någonsin vill ligga med har jag redan börjat tänka på någon från förra helgen. Blundar och låtsas.
När han vägrar släppa taget i en kram och säger att han vill vara med mig för evigt vill jag gå ut och bli full. Ensam och full.
Och när han kommer hem och har ångest och gråter och säger att han råkade kyssa en annan brud så rycker jag på axlarna och tänker att han skulle bara veta. Men han får inte veta för jag kan inte skada någon så mycket. Ändå gör jag det hela tiden bara att han inte vet.
Sex har inte med kärlek att göra. Ingenting har med kärlek att göra. Det är bara en önskan att slippa vara ensam. Det är skönt att ha någon. Men det är ännu skönare att ligga med någon som du kan kasta iväg när du är klar.
För det kanske är kul de första månaderna när ni kan börja bråka över disken bara för att kunna ha jävligt argt sex efteråt. Men hur kul är det när ni bråkar över disken bara för att allt har blivit så vardag i livet? Vem vill ha vardag i livet?
Och om jag måste ha vardag i mitt liv har jag den hellre ensam än tillsammans med någon.
Och jag kanske tappade ämnet lite men jag vill bara komma fram till att jag önskar att det fanns någon som kunde vända mig totalt och bara få mig att falla helt. Öppna upp hela mig och aldrig vilja ha någon annan igen. Aldrig mer vara ute och vilja dra hem varenda man utom den jag faktiskt tillhör. Aldrig mer såra någon så hårt bara för att jag har andra värderingar.
Vill känna svartsjuka och inte bara rycka på axlarna när någon annan brud klänger på honom. Vad spelar det för roll.
Vill vara den som skriver puttenuttiga texter om hans händer som gör att det går stötar genom hela min kropp och hur man bara vill ligga i sängen tätt intill och bara vara en hel dag. Hur ingenting spelar någon roll om han inte är där. Hur hjärtat tillslut är helt trasigt när han försvinner.
Vill känna allt det där.
Vill inte bara rycka på axlarna och gå ut och hitta en ny.
Kommentarer
Trackback
