askinnylove

Så det ringer på dörren och klockan är fyra på morgonen och jag har fått i mig tre glas vin. Han har en påse med gräs och går bara rakt in för det är så självklart. Och jag skäms lite och plockar undan lite från borden och drar på mig något mer än den smutsiga tröja jag går runt i. 
Han bara sträcker fram den och det är så självklart. Precis som när han lärde mig att röka den där första gången på den tiden då jag egentligen kanske precis borde ha smakat på en folköl för första gången. Har alltid stressat mig igenom allt. Måste hinna göra allting man inte får göra. 

Går igenom de senaste bravaderna och kan inte minnas hur vår senaste kväll ihop slutade även om det bara var fyra dagar sedan. Man vet att man träffades och man vet var man vaknade men allt annat är svart. Minns sprit. Alltid sprit nu för tiden. Öl går för långsamt. 
Stressa igenom allt. 

Sitter på balkonggolvet i soluppgång och dricker ett glas vin till och skriver ner alla viktiga konversationer som ska lösa alla världsproblem. Just då. Det finns inga dumma tankar. 
Tänker att det är en stor klyscha och att vi bara är fast i det där då man romantiserar det dekadenta och tänker att det här är livet när det egentligen inte är något liv alls. 

Men jag förstår om ingen kommer ihåg mig när jag är död för jag minns inte ens mitt eget liv.